STEN FALKS SKAPARE
   
 

Han skrev om sitt alter ego Sten Falk i en kärleksfullt parodisk stil, som blandade amerikansk film noir och pulp fiction med Jönssonligan och lite Strindbergsk naturalism, lånad från Röda Rummet. En gnutta knarrig radiodeckare i sextotalsstil, som John Hillman eller Dickie Dick Dickens, satt rätt i det konstnärliga uttrycket.
Först fem år efteråt fick TV-journalisten och författaren Per Wikström upp ögonen för Sten Falk. Per erbjöd sig att skriva om Thomas gamla deckargåtor från Kamratposten, brodera ut dem och lägga till mer noggrant beskriven miljö med många bifigurer, och några helt egna historier. Något han lyckades bra med, han tillförde också en slags Tårtan-feeling i berättelserna som passade bra, så kallad "skämtfri humor" eller mildare lyteskomik, om man så vill. "Wicke" konstruerade också hela Staden där Falk bodde, skapade en slags trovärdig infrastruktur, stadsarkitektur, ett historiskt förflutet, ätter och släkter, makthavare, outsiders, samhällsklasser och stadsdelar, som på sitt sätt blev en slags förutsättning för gestaltningen av Falks äventyr.

Wikström mejlade runt ett avsnitt till olika förlag och Bonnier Carlsen nappade, överraskande. De hade just haft ett möte där de diskuterat vem som skulle kunna skriva en ny Ture Sventon. Här tyckte de sig att ha hittat vad de letade efter.

Den första boken "Sten Falk -privatdetektiv" kom ut 2003, och året efter "Stenfalkens hemlighet" som nominerades till deckarpriset Spårhunden. Det var förläggaren Rod Bengtssons idé att frångå konceptet med korta deckargåtor som man fick vara med och lösa själv, och beställa en kriminalroman av författarna för utgivning.

En riktigt bra sådan, enligt recensionerna, i en slags Agatha Christiesk herrgårds-miljö, men den gillades inte av publiken och sålde mycket mindre än första boken. Den tredje boken, som egentligen var skriven som den andra i ordningen, innehåll korta gåtor som var mer genomarbetade än förut, och det tyckte tydligen tidningen Jury också, eftersom den utnämndes till 2005

års bästa svenska barn- och ungdomsdeckare och fick Ture Sventonpriset "Temmelburken" (som innehöll äkta temlor), vilket utdelades på bokmässan i Göteborg.

Thomas hade förväntat sig att försäljningen skulle öka efter det hedervärda priset, men böckerna bara försvann i mängden. Möjligen motarbetade av några feminister på det egna förlaget (-Ett typiskt insiderbrott, skulle Falk själv ha sagt) som inte gillade de "sexistiska" illustrationerna (de förstod inte deckarparodin), den närmast obefintliga marknadsföringen, eller också kom den i kläm av eller i skuggan av något annat. Sten Falk blev nu en slags undergroundfigur som prånglades ut i mörka gränder och lästes på små obskyra landsortsbibliotek, av allt att döma. I landsortspressen recenserades böckerna och fick lysande kritik, men i de stora dagstidningarna eller i Expressen och Aftonbladet brydde man sig som vanligt bara om det som var politiskt korrekt, lite patetiskt eller tillrättalagt vänsterkulturellt.

Det fanns bara resurser för en mans arbete, kakan blev för liten för att dela på två, så Stålberg sa upp vidare manussamarbete med Wikström.

En tecknad serie ritades 2006, som gick i Dagens Nyheter den hösten. Därefter inleddes ett samarbete med Tommy Berkert (TB Recording) och Audio Publisher, som gjorde alla möjliga talade medier, för att producera ljudböcker i en slags klassisk radioteaterform, med musik och snygga ljudeffekter. Sten falk finns nu även i denna form i de flesta av Sveriges kommun- och skolbibliotek och i många hem som ljudbok eller nedladdad fil. Den går också att beställa här.
Nu dras riktlinjerna upp för en återutgivning av Sten Falks historier och även en del nya, än så länge är inget klart.

Tecknaren och författaren Thomas Stålberg är den person som har skapat privatdetektiven Sten Falk.

"Det gick fort, namnet kläckte jag på fem minuter.
Jag ville ha ett namn som passade en deckares personlighet, med blick som en rovfågel och karaktär hård som sten. Fast nu är det ju något som detektiven eftersträvar mer än han motsvarar, förstås. Falk är en drömmare och rätt mesig för att tala fågelspråk. Utseendet gav sig efterhand. Jag utgick från en figur som Mats G. Bengtsson och jag jobbat med tidigare, men vars historier inte blev realiserade, Fräknige Frank. Jag tog bort fräknarna och lade till en större kran. Likt en näbb på en rovfågel."
Thomas uppfann Falks närmiljö, kontoret och restaurangen Fläskoset (vars namn var ett lån från Albert Engström), några få typiskt komiska bovar och kommissarie Kurt Krydda.